Tess och Tulo
För 13 år sedan flyttade Tess(tigrerad) in hos oss och 7 år senare fick hon sällskap av den då två år unge Tulo.
De bevakade tomten på Diskusgatan i Västerås och har genom åren följt oss på resor i Sverige med husbil och framförallt
trivs de i stugan i Skattungbyn utanför Orsa.
Sedan ett år tillbaka bor vi alla i Mora. Här har vi också en gräsmatta att hålla koll på och nu är det bara tre mil till
stugan, deras paradis!
Hälsningar från oss i Mora!
Lars-Erik, Kerstin, Tess och Tulo Andersson
Doris och Signe
Hejsan!
Här kommer en liten hälsning från matte till Signe (grårandig) och Doris (svartvit). Jag såg att ni fått hälsningar från både deras mamma (Elsa) och syrran (Rey) här nedanför så då är det väl inte mer än rätt att även jag skickar in en liten uppdatering.
Jag var jourhem åt hela lilla familjen och föga förvånande, kunde jag inte riktigt stå emot sötnosarna och två av tjejerna blev alltså kvar här hemma hos mig. Trots att de är syskon och uppväxta ihop är deras olika personligheter väldigt tydliga.
Doris är alltid obekymrad och glad. Hon möter mig alltid med ett glatt mjau eller ett ”Frrrr”. Ibland kan jag dock tycka att den där lyckan är lite väl överdriven. Som varje morgon när jag kommer upp ur sängen och Doris beter sig som att jag varit bortrest en vecka, trots att vi sovit tillsammans i sängen hela natten. ”Huuurraaa, mamma är uppe – nu ska det gosas!” och så ska vi ha kramkalas på badrumsmattan (japp, just där) i en halvtimme.
Doris är också en pysslig och finurlig liten tjej. När hon leker med sina leksaker verkar hon ställa upp scenarier för att göra det hela lite mer spännande. Som när hon med väldig noggrannhet och precision placerar sin leksaksmus på ett undangömt ställe, går iväg några meter för att sedan komma tillbaka och ”förvånat” upptäcka den lilla rackaren som ”gömt sig”.
Signe är hushållets diva och boss. Hon bossar med mig och Doris och ibland misstänker jag att hon tror att hon även kan bestämma över allt annat också såsom fåglar, insekter, vädret osv. Får hon inte som hon vill (och det ska ske omedelbart) så både hörs och märks det. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot argumentationerna vi kommer ha i höst/vinter om huruvida balkongdörren ska stå uppe hela dagarna eller inte.
Och det där med regler och förbud, det är helt enkelt inget för Signe. Vill man klättra på tv:n eller äta blomjord så gör man det oavsett vad den där tvåbenta typen hävdar att det finns för skäl att låta bli. Detta gör mig stundtals allt mer gråhårig. Dock vägs eventuella dumheter upp av den obligatoriska god natt-pussen jag får av Signe varje kväll (givetvis är det något hon själv beslutat om).
De två personligheterna möts när jag plockar fram aktivitetsbrädan fylld med godisar. Pyssel-Doris fattar snabbt galoppen och börjar pilla fram godisar ur de olika hålen och gömmorna. Divan Signe sätter sig bredvid och gör ingen större ansats att få fram några godisar på egen hand. Istället sätter hon sig strategiskt nära brädet och snattar fräckt de godisar som Doris jobbat fram. Fast det gör inte glada Doris någonting, hon fortsätter bara pyssla som om ingenting hänt.
Tack för att ni tog hand om tjejernas mamma som gjorde att dessa tjejer så småningom landade hos mig! ❤
//Therese
Sibylla och Sylvester f d Vessla och Valdemar
Vessla och Valdemar eller Sibylla och Sylvester som de heter nu. Det är nu fem år sedan jag hämtade dessa lurvtussar hos er. De är friska och välmående. Busar och brottas med varandra två gånger om dagen, de har sina rutiner.
Det var två små rädda syskon som flyttade in hos oss. Idag är de fortfarande lite rädda för vissa ljud men så otrolig sociala och sällskapssjuka.
Istället för att säga ”mjau” så säger de ”frrr, frrr” och följer oss överallt. De kan inte vara ensamma i ett rum i fem minuter. På bilderna får ni se att de är tillsammans med varandra nästan hela tiden. Vi har en stor nätad balkong på våning 1 där de sitter i en stor blomkruka med mossa och spanar på allt spännande som rör sig utanför.
Just för att de är så rädda så vågar vi inte släppa ut dom och vill egentligen inte heller, de verkar inte ha något behov av det. De klättrar, hoppar och kloar aldrig. De har aldrig morrat, fräst, bitit eller rivit någon av oss. De är världens snällaste katter och vi älskar dom som om de var våra barn (och det är dom ju).
Ville bara skicka en liten uppdatering så ni ser att de har det bra.
OBS! Om ni undrar så har vi inte placerat dem i de ställningar de sitter i, så gör de alltid och vi har så roligt åt det
Kram från oss
Elsa f d Salsa
Nu är det nästan 1 år sedan Elsa flyttade in hos oss. Elsa var lite blyg i början men ju mer tiden gick så blev hon modigare och modigare och vi fick lära känna hennes riktiga jag. Hon har en härlig, nyfiken och busig personlighet och är väldigt tydlig med vad hon vill.
Vill hon ut på promenad så hoppar hon demonstrativt ner i sin transportväska och jamar. Hon älskar att utforska världen därute men det är lite läskigt med oljud och barn som gärna springer fram och vill klappa henne.
Inomhus vill hon gärna var med oss där vi är. Hon älskar att leka kurragömma eller jaga. Bollar och kulor är skoj, och att springa/leta efter godis som vi kastar eller gömmer. Hon är så aktiv och busig men älskar också att bli gosad med och klappad på magen. Det är lite så livet ser ut idag 🙂
Hälsningar,
Elsa med familj.
Soraya
Här kommer en hälsning från mig Soraya. Har det bra i mitt nya hem.
Ingen läskiga ljud utanför dörren. Däremot är jag inte kompis med telefonen som kan ringa och dammsugaren.
Men det inträffar inte så ofta.
Däremot så har jag börjat slappnar av med minna nya skötare. Jag har där med en bra bostad där jag har en stor balkong som jag varit ute i under hela sommaren.
Har jättebra utsikt att titta ut över omgivningen och ha kontroll på vad som händer ute i världen.
På kvällarna så sitter jag gärna med och tittar på TV. Lillhusse som kommer på besök några gånger i veckan sköter sig och mutar mig när han
kommer med kokt skinka som jag bara älskar när han ger mig den.
Så jag trivs här och stannar!
Med vänliga hälsningar
Soraya med familj