Brevet till Vitnos
| En kväll i
vintras kom du till oss, skygg och hungrig. Jag lade ut mat åt dig i en
skål och ställde ut på verandan i skydd mot snö och kyla. Du närmade dig
försiktigt men jag kunde inte gå ut, för du var så rädd. Vi tittade på
varandra, du på verandan, jag inomhus och jag lockade dig att äta. Jag
fortsatte att ställa ut mat varje kväll och en gång öppnade jag dörren
men då blev du rädd och sprang runt hörnet på huset. Jag lockade på dig
och till slut vågade du dig fram. Du var så hungrig och frusen, jag
ville krama om dig och värma din frusna lilla kropp. Efter ett tag
tillät du mig att smeka din mjuka och vackra päls. Mina två kattflickor tittade nyfiket på dig från sina platser i vardagsrumsfönstret men du var så hungrig på både mat och kärlek att du inte brydde dig. Du blev mer och mer tam och en dag i mars tog vi beslutet att du skulle få komma till Huskatten och där ges möjlighet att få ett nytt hem. En dag i mars ställde jag ut min kattbox och efter lite knorr så gick du in i boxen. Det var som om du förstod att det inte var något farligt på gång. Tyvärr var du så rädd för alla de andra missarna att du höll dig för dig själv men då och då tittade du fram och kom försiktigt ut i rummet. Du tog alltid tillfället iakt och ville vara hos mig, krypa in i famnen och småprata med mig. Vi hade en särskild relation vi två och jag älskar dig så mycket. Jag försökte ta hem dig till vårt hus men efter helgen förstod vi att du och mina missar inte skulle gå ihop och eftersom jag inte ville att någon av er skulle må dåligt så fick du komma tillbaka till Huskatten. Det gjorde så ont i mig men jag tänkte i första hand på dig, mina älskade töser hade och har ju varandra och ett kärleksfullt hem med en matte och husse som älskar dem över allt här på jorden. |
Tiden gick
och vi blev oroliga för dig, du magrade och dina ögon blev så stora. Jag
ville ju inte att min lilla hittekatt skulle bli sjuk. En dag i augusti 2002 kom en besökare som föll direkt för dig och bestämde sig att du, lilla gumman, skulle få komma hem. Den 16 augusti kom din nya matte och hämtade dig. Du fick med dig en handduk som du hade haft hemma hos oss plus att jag köpt lite leksaker åt dig. Dagarna innan din matte kom och hämtade dig, talade vi om för dig att du skulle få komma hem, helt plötsligt började du leka och du blev så harmonisk. Det var som om du visste vad som var på gång och att du inte skulle behöva vara rädd och orolig mer. Jag pratade med din matte på söndagen
och lyckligare kisse fanns inte sa hon. Du hade inspekterat ditt
blivande revir och funnit det precis som du ville ha det. Älskade lilla Ida Vitnos (som du nu heter), du är och förblir något alldeles speciellt för mig och det känns bra att det var till oss du kom den kalla vinterkvällen 2002. Det gav mig glädjen att kunna hjälpa dig ur kylan och hungern. Lev väl min älskade lilla solstråle och ge din nya matte all din kärlek. Jag vet att mina älskade kattflickor också önskar dig detsamma. Lycka till från din fostermatte Yvonne
|