Snoffsan

Du levde I 17 år. Du dog 6/5 2008 du var så go och så kelig.
Kunde borsta dig i dagarna ända.

Kl 19 så somnade du in. Vi saknar dig så.. Jag hoppas att du
har det bra däruppe vid andra sidan regnbågsbron. Ta hand om
 dina brorsor där uppe Sara och Bamse. Jag kallade dig för gullhönan.

Du kom för de minsta lilla när jag ropade på dig.
Jag fick träffa dig när du var liten. Rätt nyfödd var du då.

Du var med ner till sjön och fiskade med mig. Du kikade I hinken om de fanns
fisk där.. Helst levande ville du ha.. Du fiskade själv upp ur hinken. En
gång så ramlade du i hinken och du var inte rädd för vatten. Du ville hoppa
i från bryggan när jag simmade lite.. Men jag simmade in och du fick simma
lite in mot landet och du satte dig på bryggan och torkade dig.

Kram min lilla gullhöna

Matte Helen

________________________________________

Gosan

Till minne av Gosan!

Den 13 januari 2008 är det 2 år sedan Gosan gick över regnbågsbron.

Jag tänker att du ligger i solen. Myser. Kanske jagar en fjäril tafatt.
Eller springer fritt över en äng med glada skutt!

Gosan hittades på en parkering. Mager och gravid. Du var en dam. Togs till Huskatten. Där man förlöste dig, vilket var väldigt traumatiskt, för du var så mager. En kisse överlevde. Personalen på Huskatten gjorde allt vad de kunde! Gosan blev som en huskatt där. När jag kom dit, låg du över hela skrivbordet. Ville gosa med alla! Spann så fort man tittade på dig! Efter övertalning tog jag hem dit till mig,
  tillsammans med Vipsan.

Gosan, du var min gosekatt! Hoppade alltid upp i knät för att bli gosad med. Så fort jag satte mig ner hoppade du upp i min famn! Jag var sjukskriven för utmattningsdepression (gått in i väggen). Du gav mig så mycket kärlek! Du gav mig så mycket gos! Sista veckan låg du och sov på mitt bröst.

Du fick cancer i juvern och det spred sig till lungan. Ville inte att du skulle lida.
Det var dags för dig att gå vidare in i katthimlen. Över regnbågens bro.

Hos veterinären gav dom dig lugnande och sedan en insomningsspruta. Men du försökte resa dig upp och vände dig mot mig. Sedan gick du över bron. Det kommer jag aldrig att glömma. Jag grät som ett barn.

Älskade Gosan. Jag namngav dig för att du var så gosig. Jag kan fortfarande känna din lukt och hur din päls känns när jag gosar med dig.

Du finns alltid hos mig!

Kram, Matte

_____________________________

Sigge

Vår älskade katt Sigge......
Du kom till oss en aprildag 2001, då var du 1 år.
Du var så vacker i din silvergråa päls.
Du hette Silver när du bodde på Huskatten.
Du var den vackraste katt vi hade sett.
Du pratade mycket med oss.
Du ville ofta pussas och kela.
Du lät som en hel spinnfabrik.
Du ville gärna gå ut med husse i koppel och göra dina behov.
Du ville gärna ha kokt fisk av matte.
Du ville gärna vara ute på landet och sitta och spana i timtal 
efter möss och gärna fånga dem.

Vi glömmer dig aldrig, du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Det gör så ont i oss att du inte finns längre.
Du rycktes ifrån oss alldeles för tidigt, i mars 2007.
Vi saknar dig!

Carina, Roland och Elin 070913

_____________________________

Sotis

TACK, vår älskade Sotis, för 13 underbara år! 
Du finns för evigt i våra hjärtan, i våra tankar och på vår näthinna.
Du var en mycket speciell kisse!

Matte Marita och Husse Åke

_____________________________

Alty

Till minne av Alty, min söta rara katt som hastigt gick bort den 11/8-07.
Kommer alltid sakna dina små hyss, dina pratstunder du hade med mig.
Kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Du är nu i katthimlen med alla andra katter,
leker och har det bra.

RIP Alty Född: 17/10-2003, bortgången 11/8-2007

Husse Jonas

_____________________________

Stefan

Stefan Du va Ute å strosade ensam å inge värme hade du.
Du följde me min granne lite överallt å Fick träffa mig när jag såg dig.
Du va så kelig å go. Du ville gosa I dagarna ända..
Synd att du inte klarade av detta med infektionen å chocken så skulle
du få komma in å gosa Hur mycke du ville..

Men nu så har du bra där uppe slipper va Ute I kylan å dö.
UT av mig och min granne så Fick du heta Sotis å de kommer du
alltid å göra. Jag kommer å sakna dig enormt och lika så min grannne...
ta hand om dig nu och lek så mycke du vill lika så kela.
Helst så hade du fått vara här hos mig å kela å gosa me min vovve.
För du visade ingen rädlsa för min hund.
Du va bara 2 år när jag å grannen tog in dig.
Du gosade me mig innehos grannen när vi hade tatt in dig..
Kram på dig och ta vara på dig.
Kela så mycke du vill nu där uppe..

Kram din vän Helén, Ulla och min sambo Håkan

_____________________________

Felicia

Min älskade lilla katt Felicia lämnade mig med ett stort hål av saknad idag. Hon kom som åttaåring till mig och på bara några dagar var hon min katt. Hon efterlämnar många roliga minnen och jag kommer aldrig att sluta sakna henne. Men hon fick 6 goda år, fulla av god mat, kärlek och 3 näbbmöss sista sommaren. Ínnekatten blev jägare. Så vila i frid, min lilla älskling, hoppas du har det bra i katthimlen, tillsammans med alla kompisar som finns där.

Från matte Eva

_____________________________

Zoltan

Till Minne av Zolle blev jag medlem i Huskattens förening.
Han förändrade mitt liv genom att ge mig så mycket kärlek, helt kravlöst.

ZOLTAN

Min älskade Zolle
Folk säger att du ”bara” var en katt
Men för mig var du mycket mer
Du är i mina tankar dag som natt

Du var min älskade vän
Du var så fruktansvärt speciell
Du hade din envishet och tjurighet
Och då fick du ta så mycket skäll

Jag älskade dig så
Du var så gosig och mjuk
Men plötsligt en dag var du så trött
Och det gick så fort när du blev sjuk
 
Du tappade lite vikt
Du fick cancer, manglint lymfom
Matte blev så chockad
Du hade ju inga direkta symptom
 
Men så en dag
Fick jag ta mitt tragiska beslut
Veterinären sa att
Det fanns inga fler vägar ut
 
Jag kämpade så
För att du skulle komma hem igen
Du är hemma nu
Min älskade fyrfotade vän
 
Men nu måste matte ta ett nytt beslut
Om din begravning och plats
Helst vill jag ha dig i livet igen
Min älskade Zolle, min underbara katt

Tiden har gått
Och jag har din syster Selma kvar
Hon är ledsen och jamar efter dig
Hon är numera allt jag har
 
Min älskade Zolle
Du som ”bara” var en katt
Hur kommer det sig då
Att jag gråter efter dig varje natt?

Min älskade Zolle
Ingen sa att det skulle kännas så här
Att kärleken till dig och din syster
Är så stark att det i mig skär

Det går inte en dag utan
Att jag tänker på dig
Inte en dag utan att jag gråter
Att din bortgång sätter ärr i mig
 
Saknaden och smärtan är så enorm
Jag önskar att jag kunde förklara
Men alla andra tror att det går över
Att man tills slut bara låter det vara
 
Men det har gått 1,5 år
Och jag fortfarande inte funnit tröst
Jag kan inte ens tillåta begrava dig
Jag försöker komma över dig först

Men inget, älskade Zolle
Har tagit mitt hjärta så hårt att själen brast
Inget har satt spår i mig så djupt
Att ärren har etsat sig fast

Alla tror att mitt liv går vidare
Och visst gör de det
Men den stora sorgen i mitt hjärta Zolle,
Den är och förblir min hemlighet

Zoltan 19 oktober 1996 - 24 juni 2004

Vi saknar dig så, Matte Cecilia & Din Syster Selma

_____________________________

Musse

Jag kan inte höra dina steg på morgonen mer när du kommer in i
mitt sovrum och vill att jag ska vakna.
Du kan inte krypa under täcket för att ligga bredvid mig och känna värmen.
Du kan inte krypa upp i min famn och därefter sitta på mina axlar
och lukta på mitt hår mer.
Jag kan inte se dig leka eller sitta i solen som du älskade att göra.
Vi kan inte prata med varandra mer så som vi brukade göra.
Min lilla soulmate, min lilla älskling, jag hoppas du har det bra nu och ligger och
njuter under solen.... så som du älskade att göra.

Musse 1998-06-01 - 2005-03-17

Från matte Camilla

_____________________________

Paulina

Det har nu gått ett år sedan min älskade lilla Paulina dog.
Ett år fyllt av oändlig saknad och sorg. För en som inte har djur, kan det tyckas konstigt att man kan sörja så men för mig var inte Paulina ”bara” ett djur, hon var en underbar liten katt med underbara egenskaper. Vart jag än gick så följde hon efter och hon väckte matte väldigt tidigt på morgnarna med sitt lilla knorrande och så gick hon fram och tillbaka på golvet, allt för att få upp mig. När jag väl kom upp så var allt bra och hon hoppade upp i sängen och somnade om.
Hon och hennes underbara syster Paula var som ler och långhalm, de var systrar och när de var endast 7 veckor var det menat att de skulle dö. De var utkastade och skulle ha dött om inte min dåvarande sambo kommit förbi och sett dessa små rädda ungar och tog dem med hem och på den vägen blev det. De fick ett hem och mycket kärlek och trygghet.
De kom att bli mina älskade katter, idag har jag Paula kvar och hon är mitt allt, min tröst, min glädje och min bästa vän. När jag var tvungen att åka med Paulina till veterinären, efter att ha fattat mitt svåraste beslut så kändes det som om mitt hjärta skulle brista av sorg. Paulina blev sjuk och det fanns inget jag kunde göra, jag önskar jag kunde trollat men jag är bara en vanlig människa som fick ta ett svårt beslut. Du hann inte bli 3 år men vi fick två underbara år med dig.
Att sitta framför datorn och skriva detta är svårt nog men jag vill säga Paulina att matte och syster Paula tänker på dig varje dag och vi saknar dig.
Vi vet att du vakar över oss och det känns bra.
Ha det gott min älskade lilla ”loppa” var du än är.

Från matte Yvonne och syster Paula

_____________________________

Blå

Till minne av vår katt Blå skänker vi 1.000:- till Föreningen Huskatten.
Emma och Stuart Shirran och katten Nemo

_____________________________

Rulle, älskade lille vän,
jag saknar dig så mycket än.

Ett helt år har snart gått,
men saknaden har ingen ro fått.

När en kisse inte finns mer
tänker jag: ”lyckan mot den kissen ler”.
För den döda kissen nu hos dig är.
Hos dig Rulle, som vi alla höll så kär.

För att hedra minnet av dig,
överlämnas en gåva ifrån mig.
Så föreningen kan hjälpa fler av dem
som är frusna, hungriga och utan hem.

Marita, en av dina mattar på Huskatten

Vår älskade huskatt RULLE.

Du föddes ute av en förvildad mamma och när du kom till oss var du mycket, mycket rädd. Efter en tid förstod du dock att vi var snälla och ville dig väl. Du provade att bo hos en dam, men du var olycklig där och längtade bara tillbaka till oss. Därför fick du komma hem igen, vilket var en lycka för både dig och oss. Du blev vår älskade Gulle-Rulle - kelig och go´.

När en ny kisse kom ut från karantän, var du alltid den förste som gick fram och hälsade välkommen och alla katter sökte sig till dig när de kände sig rädda, osäkra eller bara ville ha en varm, go´ famn att krypa in i. Du tog emot alla med öppna tassar (kattungar eller vuxna, det spelade ingen roll) och du låg ofta och höll om någon annan kisse. Låg du i en korg skulle ofta andra katter försöka tränga sig ner, vara nära dig.

Plötsligt och oväntat, den 21/12 -03, lämnade du oss. Trots att sorgen och saknaden är svår, är vi tacksamma att ha fått lära känna dig - du var mycket speciell. Vi kommer aldrig att glömma dig, Rulle, och vi saknar dig enormt mycket!

Vi ses igen vid Regnbågsbron, älskade lille vän.

Alla dina mattar och hussar på Föreningen Huskatten genom matte Marita