| Vi som
jobbar på Föreningen Huskatten i Västerås ser många olika kattöden under
ett år. Föreståndaren på Föreningen Huskatten, Marita Åberg, berättar
här om ett av dem - en berättelse som slutade som en solskenshistoria.
En kvinna var intresserad av att köpa ett
hus som stått öde en längre tid, så hon tog kontakt med mäklaren och de
stämde träff vid huset. Detta hus låg mellan Västerås och Skultuna och
de träffades vid huset den 17 november 2002.
När de kom in i huset och gick ner i
källaren hittade de en pälsbit. Det var en katt - ett skelett överdraget
med päls! Vi tror inte det är någon människa som medvetet stängt in SOYA
i huset, hon hade förmodligen hoppat in genom en ventil, som fanns högt
upp, och sedan inte kunnat ta sig ut. Kvinnan ringde till oss och fick
komma genast eftersom vi turligt nog hade akutplatsen ledig.
Vid veterinärbesöket dagen efter tyckte
veterinären att det var mycket underligt att hon orkade stå på sina ben
och var skeptisk till att hon skulle överleva. Hon var fullständigt
utmärglad och uttorkad och hade ingen muskulatur. Hon var så uttorkad
att hon inte hade mycket saliv och knappt någon tårvätska i ögonen.
Eftersom hon knappt hade någon saliv kunde hon inte tvätta sig - hon var
en av de smutsigaste kissar vi sett.
|
|
Vi matade henne med två teskedar mat var
4:e timme under två veckor och såg till att hon fick i sig massor av
vätska. Vi, hela personalen, gav oss den på att vi skulle klara livet på
SOYA och jag talade om för henne att hon måste kämpa själv också. Vilket
hon gjorde - hon är en kämpe och överlevare.
Efter en tid började såret på nosen att
växa och var snart uppe runt hennes ögon. Vid nytt veterinärbesök togs
prover - beskedet blev ringorm, en svampsjukdom som kan drabba svaga,
medtagna djur. Medicineringen mot ringormen gav önskat resultat och hon
blev fri från sjukdomen.
Hon fick livslusten tillbaka och började
leka! Eftersom SOYA bott i eget rum denna tid hade hon bara sett de
andra katterna genom ett fönster, men nu var det dags för henne att
träffa de övriga kissarna. Gissa om SOYA blev lycklig! Men frågan är vem
som var lyckligast - SOYA eller vi?
Behöver vi tala om att SOYA blev vår lilla
solstråle i vintermörkret?
I februari 2003 flyttade SOYA hem till sin
nya husse, som älskar henne högt och de har kommit att betyda mycket för
varandra. Ingen av oss som jobbar på Föreningen Huskatten kommer
någonsin att glömma vår lilla SOYA - hon kommer för alltid att betyda
något speciellt för oss. |