Hej alla!
Här kommer en rapport om den första veckan av vårt samboende och några foton.

Hade väl räknat med värsta rusningen när vi kom hem till ett alldeles nytt hem, men icke! Det var en mycket värdig inspektion runt, runt med någon sorts kännarmin. Det är en riktig liten gentleman som har flyttat in!

Tredje eller kanske fjärde varvet började Pysen stryka mungiporna mot alla möbler inkl. min handväska. Nu ägde han allt! Det var bara att inse. Ett extra varv till badrummet och jag smög efter för att se om kattlådan blev besökt - då står han på den smala, rundade kanten på handfatet och tittar på mig med stora ögon! Vaddå, gör inte alla så här? Vilket imponerande balanssinne!

Från första kvällen har han gått i åttor runt mina ben när jag står vid spisen. För att undvika att trampa på honom så har jag satt upp honom på klätterställningen som står i köket. Där fortsätter han att spinna och "kloa". Idag klättrade han upp själv! Där kan man se allt som händer utanför fönstret, är inte så säker på att han tycker det ser så himla kul ut där ute.

Tunneln har inte varit det minsta intressant förrän igår kväll, nu är det full fart! Lite skillnad på de två första dagarna när han mest låg under fåtöljen och tittade fram lite försiktigt, förutom när laserpennan kom fram!

Första gången jag satt vid datorn såg jag i ögonvrån att han gick bakom stolen. Utan det minsta ljud eller ens en språngbräda satt han plötsligt på min axel! Jag blev inte rädd konstigt nog, bara imponerad, igen! Fick ingen hjälp med datorn men skrivaren blev noga kontrollerad. Nu äger han den också!

Han vill helst inte bli buren eller sitta i knät men jag tar upp honom lite då och då en kort stund bara för han ska förstå att inga hemskheter kommer att hända. Han lyssnar inte när jag säger Pysen, min dotter kom hit och sa att han kanske heter Gunnar? Gunnar!! Han följde efter henne när hon sa Gunnar! Det kan ju ha varit tonfallet, hon är så van vid djur.

Ja, ni förstår väl att han är helt underbar! Jag är så tacksam att han blev min!

En sak som jag inte förstår och som jag är GANSKA säker på att han inte lärt sig hos er. När jag tar något gott, typ bulle och mjölk till TV-soffan blir han alldeles till sig. Då vill han vara med minsann och klättrar upp i knät för att ta bullen när bullen redan sitter i min mun! När jag försöker rädda bullen dyker han ner i mjölkglaset! Han har fått en lite bit bulle men den biten leker han bara med!

Tänk om han kunde berätta vad han förväntar sig till en bra TV-kväll? Inte bulle i alla fall. Bag in Box? Nää.

Jag har ännu inte lämnat honom ensam hemma, vet inte vad som kan hända, om han hittar på något så han skadar sig eller så. Eller han blir kanske ledsen, vem vet? Förr eller senare måste jag ju gå till affären, känns lite gruvsamt.

Gardiner och blomkrukor har än så länge varit helt ointressanta men är man gentleman så är man!

Så småningom kommer jag lägga in foto och en berättelse där alla kan läsa om hur Pysen har det.

Vi hörs igen!
Med vänliga hälsningar

Maj-Lis