Gloria

Hejsan Alla på huskatten..

Vi tänkte skicka en sommarhälsning till er alla från mig och Gloria uppe i (fortfarande) kalla norrland.
Gloria mår alldeles utmärkt och har följt med mig hem till Hallsta för att hälsa på Selma (flisan).
Hon är jätteduktig och varje gång man får gå i genom kontrollen på flygplatsen så berömmer
 de alltid hennes skönhet. Alltså inga problem att flyga.

 Jag hoppas att allt går bra för er och att ni får en underbar sommar!
Många kramar Gloria med matte Madelene

___________________________
 

Mimmi

Hej!.
Sänder några bilder på Mimmi.
Hon mår bra och anpassar sig bra
 fast hon är kräsen på maten.

Nils Rydin.

______________
 

Maja (Trollet)

Hej Huskatten!

Kommer ni ihåg mig, Trollet numera heter jag Maja.

Idag 20:e maj är det ett år sedan jag
flyttade till min nya husse och matte.

Jag är lite rundare nu än när ni hittade mig,
äter och mår bra, går ut i sele varje dag.

Hälsningar Maja med familj.

_________________________________________
 

Luna (Strimma)

Hej.

Detta är en liten hälsning från Luna, eller Strimma som hon kallades på huskatten.
Luna har nu bott hos mig i 1 månad men det känns som mycket längre .
Hon verkar stormtrivas med sin egen lägenhet.  En av hennes favorit sysselsättningar
 är att gå ut på promenader, speciellt om vi har åkt ut till mina föräldrars gård utanför
 Västerås men hon ser ganska nöjd ut när hon sitter på min altan också.

Hälsningar från Madelen Sandell och Luna (Strimma)

______________________
 

Masen o Mirma (Rasmus o Ariel)

Hej!

Mirma och Masen hette Ariel och Rasmus när de bodde hos er.

Här kommer en vårhälsning från Mirma (skölpaddsfärgad) och Masen (svart).
 Det är så härligt nu när det börjar bli skönt väder ute så man kan vara ute läääänge och bara
ligga och lata sig i solen, passa på en och annan fågel och jaga fjärilar och humlor!
Även fast dom bränns men dom är roliga att springa efter men inte röra, det har matte sagt!

Hoppas ni alla får en underbar vår!

hälsningar Elin, Magnus Mirma och Masen

__________________________________

SUSSI

Sommaren 2007 fick vi tyvärr avliva vår stallkatt Saga. Eftersom vi kände att
stallet absolut behövde en katt, så ville vi hitta en ny.
Gärna en hona eftersom de verkar vara bäst på att fånga möss.

Jag hittade huskatten och tänkte att det vore bra om man kunde hjälpa en
hemlös katt att få ett hem samtidigt som vi ville ha en vuxen kastrerad katt.
Jag och en tjej i stallet åkte dit och där hittade vi Sussi.
Jag tingade henne och fick ta med henne till stallet några dagar senare.

Sussi är allas lilla kelgris och alla som träffar henne tycker att hon är fantastisk.

Hon är väldigt social och gosig. Hon är nästan som en liten hund och
kommer när man ropar på henne. Hon gillar att leka och busar runt i stallet.
När man ska knyta skorna är hon helt hopplös och hänger i snörena.

I början var hon livrädd för hästarna, men nu är det inga problem.
Det är nästan så hon har lite för lite respekt för deras ben ibland.

Hon är superduktig på att ta möss, så hon gör sitt jobb mycket bra.

I början var hon så smal, men under hösten gick hon upp i vikt och blev lite tjock.
Nu har hon gått ner lite, så nu är hon lagom.

Hon har en kattlucka in till sadelkammaren där det är varmt.
Där ligger hon och myser på fårskinnssadlar och täcken. Nu när solen har kommit
 fram så ligger hon och solar sig i fönstret i sadelkammaren, det ser så skönt ut.

Jag tycker att hon ser glad ut och verkar trivas bra. Hon är mycket självständig,
så det passar nog henne bra att komma och gå lite som hon vill.

Vi är jätteglada att vi fick just Sussi till vårt stall. =)

Hälsningar Malin

_________________________________

Flisan (Celine) o Tufsan

Lilla Celine, nu omdöpt till Flisan, har varit hos oss i nästan en månad.
Från att ha varit ganska avvaktande och blyg, tar hon nu kommandot och
busar med kattkompisen Tufsan, 4 år.

Flisan har blivit mycket social och tillgiven och är dessutom läraktig!
Att klura ut hur man apportera en boll var ingen match. Nu är det favoritleken!
 

Hälsningar från matte Ulrika

_____________________

Mia (Pumpen)

Pumpen som numera heter Mia kom till oss i slutet av februari.

Hon är en blyg liten kattflicka som är snäll och kelig.

Mia trivs bra hos oss, och vi trivs bra med henne. Hon är en riktigt gosig liten tjej.
Hon gillar att ligga i hammocken på balkongen och sova. Hon vågar ännu inte gå på promenad.

Hon är kräsen när det gäller mat och vill helst ha tonfisk och gourmetmat.
Sover gör hon inte i sin lilla säng utan i vår stora säng. Ofta kryper
  hon in under överkastet och gömmer sig.

Tack Huskatten för att vi fick köpa Mia. Jag trodde aldrig det
skulle vara såå roligt med en liten katt.

Hälsningar

Mia och Kristina

_______________________________
 

Pyret

Hej, Hej

För ett år sen ungefär så tittade jag och min pojkvän in på huskattens hemsida
och vi hittade en söt liten tjej som behövde ett hem snabbt.
Vi åkte och tittade och tog hem henne på en gång ..:)

Hon tydde sig till oss på en gång och i dag är hon verkligen våran katt
Om dagarna springer, leker och hoppar hon runt och på nätterna
 sover hon alltid hos oss i sängen  !!

Ligga i soffan får man inte göra själv för då kommer hon och lägger sig på
magen på en ! Hon tyr sig lätt till andra människor och trivs vad det verkar ...

Hon är kräsen i maten men lite vilja tycker jag definitivt att en katt ska ha!!

Tack huskatten för denna underbara katt ..

Stora kramar Milla och Alexander
__________________________________

Vittra (Nilla)

När jag träffade Nilla första gången strax före jul, insåg jag genast att detta var en
liten tuffing - mycket vacker och social och med stor personlighet. Det känns nästan
 ofattbart att hon nu bor hos mig. Inget av de fina kattnamn jag klurat på passade in men till slut -
efter flera dagars funderande - fick hon namnet Vittra.

För de som inte redan vet, är Vittra självaste skogsfrun/skogsrået i Västerbotten - vacker, farlig
och hemlighetsfull. Nu är "min" Vittra snäll och kelen också men ett riktigt busfrö.
Mattes nattsömn är inte vad den varit, men det är ok.

Man kan inte annat än skratta åt hennes upptåg.
Klätterträdet som jag snabbt införskaffade är mycket uppskattat.
När hon inte skuttar upp eller ner i det (eller trillar ner!!!)  ligger hon lojt på en av hyllorna
och spanar ut över sina domäner. Nästa projekt är att göra balkongen
 säker, dvs sätta upp ett nät.

Jag är säker på att vårt liv tillsammans blir både roligt och spännande.

Många tack till alla på Huskatten  från Lena.

PS. Nu går kloklippningen riktigt bra.

__________________________

Kasper och Freja (Leo o Madicken)

Hej!

Kasper hette Leo när han bodde vid er och föddes 17 maj 2006
han har blivit stora karln nu, han är redan 1 år o 9 månader.
 kastrerad o fin, blivit väldigt kraftig, han äter som en häst, allt som han ser
 stoppar han i sig. Kasper är så mysig o kelig o slickig precis som hans mamma Lillan.

Freja hette Madicken när hon bodde vid er och föddes 20 juni 2007,
hennes mamma var Molly.

Freja har också blivit stor flicka, hon är nu lite över 8 månader, har en svans som ser ut som en riktigt stor flaskborste, och riktigt fina mammelucker baktill, har även fått tofsar mellan tårna. Hon går omkring o pratar o kurrar/kuttrar, har blivit väldigt kelig är väl ännu ingen riktig knäkatt men det kommer nog.

 Hon gillar inte att klippa klorna, då gnyr hon bara för att man ska tycka synd om henne,
 om henne hon är så söt o gullig.

Hälsningar från Kasper o Freja, kompisarna Pettson o Smulan
samt matte Anette
 

____________________________________

Whiskey o Mindy (Musse o Mint)
 

En hälsning från Whisky & Mindy (Musse & Mint)

Whisky och Mindy kom till oss den 10 januari och var hemmastadda inom en timme.
Från första stund var det full fart och det har det varit sedan dess. Under hela tiden så
har det varit Mindy som varit den modiga av de två. När något nytt dyker upp så låter
Whisky Mindy undersöka den nya spännande saken innan han själv vågar sig dit.

Nu har det gått cirka en och en halv månad och de båda har växt rejält.
De är otroligt sociala och möter oss nästan alltid i dörren när vi kommer hem.
Båda katterna pratar mycket och blandar massor av bus och upptåg med gos och mys.

Tack för att vi genom er på katthemmet fick ta hand om dessa två underbara små katter.

Vänliga hälsningar

Emilia & Peter

__________________________________

Masen (Rasmus)

Här kommer en liten hälsning från Masen, f.d. Rasmus.
Masen verkar må toppen här hos oss, vi hämtade honom i slutet av september -07.
Vi skulle egentligen titta och ev. tinga en av kattungarna som var inne då men när vi
 stod inne hos er på Huskatten hörde vi ett starkt jamande ifrån rummet innanför,
vi gick in och träffade Masen... och blev förälskade på en gång.

 Det var ju inte meningen att vi skulle ta med en katt hem,
 vi hade ju varken pengar eller kattbur med oss.. men vi åkte och hämtade pengar och
bur fick vi låna av Huskatten och så följde Masen (Rasmus) med hem till Skultuna.. 

En vecka senare flyttade vi till vårt nyköpta hus i Sala och vi trivs som bara den! 
Vi har ju Mirma och mötet mellan dom blev såklart lite fräsigt och så.
Mirma blev nog lite sur nu när hon var tvungen att dela våran uppmärksamhet
med en annan kisse nu igen men det gick fort över och nu är hon lika
 glad och pigg som förut och de är riktigt bra kompisar.

Masen har blivit jätteduktig att gå i koppel men har mycket kvar innan han
blir lika duktig som Mirma... men, övning ger färdighet.

Favoritstället att mysa på är kudden i fönstret, 'katt-divanen' i köket och så klart i knäet.
Masen verkar väldigt nöjd med sin tillvaro och gillar livet som innekatt
med utegång i sele.. glad att få komma ut men lika glad när han får gå in igen.

Tack för att vi fick ta hand om Masen och Mirma, de är och förblir våra små älsklingar!
Ni gör ett fantastiskt jobb!

Hälsningar Elin, Magnus, Masen, Mirma Johansson/Stolpe 

________________________________
 

Rocky o Gizmo (Texas o Trix)

Hej alla katter (och ägare såklart)!
Ville bara skriva några rader och berätta att vi mår bra.
Vi har lyckats hitta några trevliga människor med en stor lägenhet,
där är det jättekul att springa runt, runt, runt men bland det bästa som finns
är ändå att ligga och mysa på sängen (eller någon annanstans)
med brorsan och att bli kliad på magen, då spinner vi som mest.

Annat som är kul är pratstunderna med husse och matte för dom pratar tillbaka,
fast vi har inte lärt oss att förstå helt vad dom säger men att vara med där det
händer saker och helst mitt i kaoset, där vill vi vara!

Här ser ni bilder på vår favoritmöbel och även hur mysigt vi har det när vi vilar tillsammans.

Ha det jättebra allihopa, vi hotar med att återkomma med uppdatering!
Kram och klös på er alla!

___________________________________________

Mia o Fia (Minglan o Mufflan)

Hej på Er!

Jag vill bara tala om och visa vem det är som tar hand om och fostrar
två av de 4 ungarna som hittades i en lada utanför Västerås.

Jag är en vuxen hankatt som nu i vår (april), fyller 17 år (människoår).
Har fostrat en unge tidigare (ja, vi var tre vuxna katter då) men
den lilla damen gick till katthimlen förra sensommaren.
Det blev lite tomt ska jag erkänna men nu är det livat i vårt hus.

Jag var väldigt fundersam och avvaktande den första veckan.
Nu den 2/2 har de små varit hos oss i en månad och det går riktigt bra.
Försöker att lära dem ett och annat om hur man uppför sig och så.
Nu kommer de när jag ropar så det går framåt.

Husse och matte har givit dem nya namn, Mia och Fia.
Mia det är den lilla med vita näsan och
 det vita som fortsätter upp mellan ögonen.
Fia är lite större och kaxigare och har vitt på överläppen.

De äter väldigt god mat, jag har smakat men
 matte och husse tycker jag ska hålla mig till min
 egen matskål med senior mat men junior maten
 är ju så god, mums!

Till våren då det blivit varmt och skönt i solen,
då ska vi ta med småtjejerna ut och åka husbil.
Jag trivs då och hoppas  att småttingarna också ska trivas.
Det finns så mycket att titta på, skogar och parker med fåglar
och en massa annat som t ex de där filurerna som alltid
skäller när de får syn på oss i bilen.

Nu måste jag sluta för ungarna börjar leka med min svans.
Jag som berättar det här och är med på bilderna, heter Sotis.

Husse Christer och matte Anita hälsar!

_______________________

Ceasar (Mappe)

Hej!
 Jag skickar bilder på Mappe, som hos oss heter Ceasar!

En bild är på Ceasars kattkompis Taiza, en 6 årig dam som inte är så
förtjust när Ceasar busar eller är för närgången.

Om ceasar fick som han ville skulle han kura ihop sig under Taiza,
men han får inte vara närmare än en halvmeter ifrån henne.

Ceasar är en riktig buskorv, mattorna ligger ofta i högar
och det mesta som befinner sig på golvet duger att "jaga".
 Han är världens underbaraste och gosigaste katt!
Ju närmare ansiktet han får ligga desto lyckligare är han!
Ibland får man en puss på näsan.

Han befinner sig alltid i det rum som det är mest liv i, med två små barn
  kan det bli väldigt livat, mycket spring och skrik, men han trivs bara!

Tack Katthemmet! Vi kunde inte ha fått en bättre katt!

________________________________

Sessan (numera Sissi)

Vi hämtade Sessan på Västerås Huskatten den 26/12-07.
 Lilla Sessan bor nu i en fyrarumslägenhet i Västerås ensam med matte och husse.

Sessan är en nyfiken, social och lekfull kattflicka på ett år.
Hon är mycket kelig och älskar att lägga huvudet på mattes axlar.
Favoritstället är att ligga och ”gosa” på elementet i vardagsrummet
men också att ligga på en vit pläd i sängen i sovrummet.
Just nu älskar Sessan mest matte, mat och när husse leker med tygmusen.
Hon blir alldeles vild när tygmusen flyger och far i luften!

Hon är väldigt svår att fotografera – när kameran kommer fram
springer hon dit och immar igen linsen!

Efter så kort tid hos oss visar hon att hon redan älskar sitt nya hem.
Hon kommer också få vara med oss i vår stuga uppe i Skinnskatteberg.
Där blir det lite utevistelse bland blommor och bin!

Sessan hade turen att få komma in till Västerås Huskatten och fick snabbt ett nytt hem.

Hälsar matte Gunilla

_______________________________

Cindy o Clara

Hej!
Här kommer lite nytt om Cindy o Clara.
Vi är två katter, mor och dotter. Nu vill vi tacka all personal
på Huskatten för att ni tog hand om mig, Cindy och mina fem ungar
plus två fosterbarn. För ca 3 månader sedan kom vi till ett nytt hem.
De ger oss mycket kärlek och mat. Cindy är nu ca 2,5 år och Clara är
ca 25 veckor nu. Vi älskar de som har tagit hand om oss.
De leker och busar med oss när vi vill det.

Hoppas alla katter får det lika bra som vi har fått det.

Kram från Cindy o Clara.

Matte Helena och husse Per.

____________________________________

Akira o Topsy

Hej huskatten!

Tack för att ni tog hand om mig innan jag kom till min matte i V-ås, aug-2001!
Jag vill berätta att jag har det fint och trivs med livet! Jag och bror Topsy lever som innekatter,
vilket är helt ok! När vi och matte är hos husse Nalle, så trivs vi ypperligt på hans inglasade balkong.

Julen firade vi hos husse, och den var helt underbar! Vi fick massa god mat,
(trots att jag ska banta) och massor av häftiga julklappar!
Jag och bror Topsy slog våra lovar kring granen flera dagar före julafton,
så ni kan tänka er att vi var väldigt otåliga på att få öppna våra klappar när DAGEN kom...

Vi fick en ny kattbädd, jättemjuk och skön. Så fick vi leksaker med kattmynta, laserpekare
l och nyttigt kattgodis. Jag fick också ett nytt täcke av matte, för hon vet att jag älskar att gosa
  ned mig i ett mjukt, luftigt och hopvikt täcke och det ska ligga i fotänden i mattes säng...
Hon kommer hemsläpandes med det ena mjukare täcke än det andra,
så jag har några vid det här laget... Hi, hi!!!

Ja, på tal om bantning, så har matte det inte lätt... Jag behöver bara se henne djupt i ögonen
med mina stora gröna,  lägga huvudet lite sött på sned, så smälter hon som smör...
Hon säger att det är svårt att vara konsekvent när man är ägd av två underbara änglakatter som vi!!!
Ja, det var väl allt för denna gång men jag återkommer framöver och ett stort TACK
 till er alla som tar så väl hand om hemlösa kissar!

Jag hoppas att 2008 får ett lyckligt slut för alla de kissar ni tar under era 'vingars skugga'!

Nospussar till er alla! Akira med familj

________________________________

Mysan o Sulan

Nu har Pärlan och Pricken (numera Mysan o Sulan), varit hos oss i 6veckor
och trivs jättebra. De har väl inte blivit direkt kompisar  med Max, vår jättekatt
men de kommer nog att få fart på honom så småningom också. Julgranen har de
bara vält en gång och de blev nog så rädda att de inte kommer att upprepas.
Skickar med ett litet kort på en av deras lugnare stunder tillsammans.

Ha det så bra och hoppas att fler katter kan få det så bra som Sulan och Mysan.

Stefan, Åsa, Sebastian och Veronica

_____________________________________
 

ELSA o INGER (f d Frida o Fiona)

En liten hälsning från Elsa o Inger (tidigare Frida o Fiona) vi har det bra på alla sätt busar
med Lady som är en gammal trött men go hund. Det är full fart upp o ner i trappan.

Alla tycker att vi är jättesöta och det är vi ju.
Vill hälsa till er alla människor o katter mjau o god jul önskar busungarna Elsa o Inger.

_______________________________________________________

ELSA (f d FIA-LOTTA)

 Hej!

Jag är en söt liten tjej
Om du blir nyfiken på mej
finns jag avbildad på sidan trettiotre
i veckans Hemmets Journal att se
(även tionde November i VLT)
Har blivit "världskändis" i Sverige
tycker att du bör få veta de´!
********************************************
F.d FIA-LOTTA vill hälsa
att hon nu heter ELSA!
/ genom husse Ulf & matte Birgitta
 

___________________________

CINDY och CLARA

Hej

Vi är ett par, runt 40 år. Bor i Västerås. Söndagen den 14 oktober 2007, var vi till
Huskatten och hämtade två stycken katter. Dom heter Cindy och Clara.
Först var dom reserverade men efter ca 3 dagar var dom som vanligt
 och nu är det bara bra. 

Dom äter och busar hela tiden så trivs, det gör dom.
Cindy är lite över 2 år och Clara är nu ca 19 veckor. Det är mor och dotter

Hälsningar från Cindy och Claras husse och matte

_________________________________________

LEIA (OLIVIA)  o RAMSES

Hej!

Det har nu gått över 1 år sedan vi fick hem Olivia som numera heter Leia
Vår katt Ramses välkomnade henne så fint och redan från början upplät
sin koja som han haft sedan han var liten kattunge. Precis som han
visste att Leia hade haft det svårt innan Huskatten tog hand om henne.

De är bästa vänner, sover bredvid varann och slickar varann,
busar och springer så blomkrukor ryker ibland.

Leia hoppar helst upp till husse och gosar (hon tycker om
rakvattendoften) men även till matte och Ramses kommer helst till matte
Ibland sover de hos oss i sängen båda två
De är helt enkelt underbara

Tack för att ni utför ett så bra arbete på Huskatten

Hälsningar

Ewa och Roger

--

__________________________________

TESS

Vad hände sedan……

Nu har jag varit hos matte och husse i litet över 2 månader.
Innan jag kom kunde de:

-         Beundra den vackert blommande hibiskusen som nådde ända till taket….

-         Sova hela nätterna…

-         Gå på golvet utan att snubbla på mattkanter eller leksaker…

-         Passera ytterdörren utan problem…

-         Osv……… 

Jag underhåller dem så gott jag kan och är det något som går sönder
skyller jag det på klimatförändringen eller något annat trovärdigt.
Den kvistade hibiskusen får jag tyvärr ta på mig eftersom det finns bildbevis!

Hälsningar från Tess

 _____________________

TUSSE MISSE

Vår katt

Vintern 2005 gick det en långhårig grå/vit katt utanför vår knut.
Han jamade och var hungrig, åt torkade ostbitar som vi kastat ut till fåglarna.
Det var -20 grader ute, han hade tunn päls och stora hårkulor hängande vid öronen,
han var också skygg. Både vi och vår granne Ingrid gav honom mat och så småningom vågade han komma in men gömde sig under soffan.
Efter ett tag kröp han fram och blev mer och mer tam.

Vi tog hand om honom och lämnade in honom till katthemmet Huskatten i Västerås. Vi hade blivit fästa vid katten och ville köpa den sen, vilket vi också fick, för 700 kr.
Det var en kastrerad 3-årig hankatt fick vi veta. Han blev också kollad hos veterinären.

Nu är katten 5 år, han fick heta Gino på Huskatten men vi kallar honom Tusse misse och han är världens gosigaste katt. Han är ute om dagarna och hälsar på hos grannen Ingrid.
 Han är lika hemma där som hos oss men sover alltid hos oss på nätterna,
liggande vid mina fötter. Han väcker oss stadigt kl 6 varje morgon.
Om vädret är dåligt föredrar han att stanna inne.

Han har visat att han kan fånga råttor, fåglar och ekorrar och han verkar må väldigt bra. Han har sina favoritplatser, blir kammad och borstad, får kokad fisk (torskrygg) på morgonen, annars torrisar och nyöppnade burkar med kattmat. Inget annat duger.
Han måste förstå ordet "Nää". Han sätter sig i kattlådan på morgonen, samtidigt som
någon av oss sitter på toaletten. Han sparkar inte över heller utan går försiktigt därifrån.
Han beter sig som en människa.

Ja, en underbar katt katt det är vår katt

Matte Gunvor

________________

CAMILLA o CHRISSIE
 

Hej!
Här kommer en liten hälsning från Camilla och Chrissi som idag heter Maja och Asta! Vi trivs bra i vårt nya hem, vi busar och äter om vartannat så vi har blivit riktigt runda å goa om magen. sover gör vi hela nätterna (tror matte i alla fall.)

Vi har äntligen blivit kompis med Sara som är fyra år, hon har varit lite rädd för oss och tyckt att vi varit lite småläskiga.

Sara och Maja är väldigt lika varann till utseendet!  Här kommer lite bilder på oss!

 Hälsningar Maja, Asta, Sara och matte Helena.

_________________________

SICKAN

Hej!!

Jag hette Sickan nät jag bodde hos er på huskatten, men min matte tyckte att
jag var som en liten prinsessa där jag låg i fåtöljen på en kudde så jag fick byta namn
till Sessan.

Första dagarna i mitt nya hem sov jag bara, men efter ett tag började jag
utforska mitt nya revir. Nu har jag blivit lekfull, kelig  och matfrisk.

Matte var orolig över mig i början för att jag åt så lite, men nu har hon
börjat kalla mig för Rultan.

Jag har hittat hem och nu har jag ett bra kattliv.

Hälsningar Sessan

____________________________

FANNY


 

Hej!

Här kommer en liten hälsning från Fanny och Beda! Fanny trivs som fisken i vattnet här.
Hennes favoritställe är köksbordet där hon gärna ligger och drar sig (gärna när Beda  pluggar).

Fanny sover mest hela dagarna, men på nätterna, då är det  dags för gos! Det är väl alltid trevligt men lite jobbigt när man ska upp till skolan dagen efter, fast som sagt, det är nog bra mysigt ändå!

Ärret efter steriliseringen har läkt fint, vilket Fanny gärna demonstrerar när hon sover. Hennes favoritställning tycks vara på  rygg, är hon inte söt?!

Vi båda vill tacka så mycket för den kärlek och omsorg Fanny fick hos  er, i alla turer, fram och tillbaka!

Kramar!
_______________________________
 

MISSY O CASSI

Hej!

Missy kom till mig i somras och har funnit sig väldigt bra här,
hon är som en drottning här hemma, hon trivs jättebra!
Cassi kom till mig i onsdags och hon trivs också jättebra!

Missy hade lite svårt att ta till sig henne men nu är de som mor och dotter,
Missy tvättar Cassi och de leker och myser ihop.


Hälsningar Linnéa

_________________________________

GLORIA

Hejsan alla Huskattenvänner!

Nu har det gått en månad sedan jag lämnade er på Huskatten för att börja mitt nya liv med min matte Madde. När jag kom hem till hennes lägenhet så var det lite läskigt, jag gömde mig inne på badrummet under en bänk och låg där en stund. Det tog ungefär en halvtimme sedan låg jag och gosade i mattes famn i soffan, helt underbart! Som ni vet är jag en liten prinsessa och älskar all uppmärksamhet jag får, av både matte och besökande. Till skillnad från första veckan så äter jag nästan Madelene ur huset nu, favoriten är när jag får slicka ur melonskalet efter att matte har ätit melon!

Vi har även varit ute och kikat på vad som finns utanför fönsterrutan där jag brukar sitta och titta ut. Det var intressant, men jag tycker faktiskt inte alls om att gå ut! Jag blir smutsig och det är inte lika mysigt som inne i soffan bland alla kuddarna, det finns inget badkar där jag kan hoppa upp och dricka vatten i och det är inte riktigt lika tryggt där ute i den stora världen.

En dag besökte vi Maddes bror, svägerska och deras fruktansvärt äckliga hund som bara ville pussas och leka med mig! Det var ju absolut inget roligt. De kom hem till oss nästa gång jag träffade henne och det gick mycket bättre! Vi nosade på varandra lite granna men inget mer, jag är ju faktiskt en lady.  
 
Jag har även fått träffa min ”kusin”, katten Selma (Flisan) som bor hemma hos Maddes familj. Vi har träffats några gånger, så nu har vi slutat fräsa åt varandra. Vi håller oss dock gärna på varsitt håll än så länge, men det går ju bra ändå.

Jag vill tacka er alla för tiden hos er och för all kärlek ni gett mig! Jag kommer aldrig glömma det ni har gjort för mig och att ni räddade mig från ett liv utomhus. Vi två, min matte och jag vill att ni ska veta att vi är evigt tacksamma att ni gav oss möjligheten till ett liv tillsammans!

Många och stora kramar// Gloria och Madelene

____________________________________

SELMA


Hejsan alla som stödjer Huskatten

Eftersom jag har hört att många undrar över var jag har tagit vägen och hur jag har det tänker jag berätta lite om hur livet har gestaltat sig sen jag flyttade från mina räddare på Huskatten. Till en början har husse och matte bytt namn på mig så numera heter jag Selma. Matte säger att de blev tvungna eftersom min ”lillasyster” familjens kanin också heter Flisan.

Jag kom hem fredagen den 7/9 och lade mig direkt på rygg i tv-soffan, på övervåningen. Började spinna och det har jag fortsatt med sedan dess. Under dessa veckor har jag utforskat huset från rum till rum och matte säger att jag verkar stortrivas. Jag äter som en häst och har börjat leka lite då och då. Framförallt håller jag koll på lillmatte och vill vara med henne hela tiden. När hon sitter vid datorn hjälper jag till att skriva genom att trampa på tangentbordet. Lillmatte har fått upplysningar om att konstiga meddelanden på MSN har gått fram.

Min ”storasyster” hunden Krissi är jättenyfiken på mig men jag tycker fortfarande att hon kan hålla sig på avstånd. Från början tyckte jag att hon bara var någonting jätteäckligt som satt med husse i soffan. Nu har jag tänkt om och börjar vilja lära känna henne men än så länge vill jag ha en grind emellan. Jag har även fått besök av mina ”kusiner” mattes och husses sons hundvalp. Hon var inte lika äcklig men jag var tvungen att fräsa åt henne innan jag pussade på henne. Man måste ju visa vem som bestämmer. Likadant med mattes och husses dotters katt. Matte trodde att vi skulle känna igen varandra från Huskatten eftersom min kusin är Gloria och vi flyttade ju nästan samtidigt från Huskatten. Vi känner oss nog båda lite osäkra än på om vi verkligen ska få bo kvar i våra nya hem och därför är vi lite avvaktande mot varandra. Man måste ju värna om sitt nya hem.

Matte säger att det verkar som om jag nu börjar förstå att jag är älskad och omhändertagen och inte behöver klara mig själv längre. Jag har nu en familj som hjälper och tar hand om mig. Nu hoppar jag upp i famnen och söker trygghet om jag tycker någonting är lite obehagligt. Det ända jag totalvägrar är att gå in i transportburen. Troligen för att jag förknippar den med otrevliga upplevelser säger matte, så nu har lillmatte och matte bestämt att vi ska träna genom att åka korta svängar med bilen för att sedan åka hem så att jag ska förstå att jag alltid har mitt hem här. Matte skrattar åt mig och säger att hon trodde jag skulle vara mycket räddare av mig än jag är efter det jag varit med om men min otroliga nyfikenhet tar alltid
överhand och jag utforskar allt.

Matte säger att sedan jag kom till familjen är den nu äntligen komplett. Min familj hälsar att jag är det bästa som har hänt på länge. Jag vill tacka er för den tid jag fick vara hos er. Utan er på Huskatten hade jag inte levt idag. Tack vare er är jag nu en liten glad, stolt och relativt självsäker liten dam som trivs med livet.
TACK FÖR ALLT.

Många kramar från Selma (Flisan) med familj
__________________________________

SIRI

Hejsan! Här kommer ett bidrag från mig till 'Vad hände sedan?' 
Det har gått ganska exakt sex år sedan jag fick hem min älskade Siri från Huskatten.

Jag var hos er för att välja ut en kattunge, men det var jag blev vald av en liten
grå och vit kisse vid namn Ronja. Hon var ca fyra år då och den raraste katt man kan tänka sig.

Hon satt på mina axlar och hade bestämt sig för att jag skulle ta hem henne.
Av personalen på Huskatten fick jag senare höra att hon suttit vid dörren dagarna
som följde efter vårt första möte och liksom väntat på att få följa med mig hem.

Ronja kom hem till mig den 23/9 -01 och fick namnet Siri.
Hon började med att gå ett varv i huset och lade sig sedan under soffbordet för att sova.
I ett helt dygn sov hon och därefter följde Siri mig var jag än gick.

Hon var aldrig längre än en halvmeter ifrån mig vad jag än gjorde.
Hon var helt utsvulten på gos och kärlek och var livrädd för at bli lämnad.
Hon var mager och hade problem med sin mage. I ett par år hade hon problem med diarré
och blod i avföringen och kunde bara äta ett speciellt dietfoder.

Nu är Siri en självsäker, frisk och lycklig kisse som vet att matte aldrig skulle överge henne.
Hon är otroligt social och gosig och det bästa hon vet är när det kommer gäster på besök som
ger henne uppmärksamhet. Ju fler som gosar henne samtidigt, desto mysigare är det!
Det visar hon genom att stryka tassen över örat! Hon vill alltid vara i centrum.

Siri älskar också att vara ute i trädgården.
Helst skulle hon vilja gå lös, men finner sig bra i att gå i koppel.
Matte är ju dödligt rädd för att hon ska försvinna...
Sedan tre år tillbaka har Siri en kompis, det brittiska korthåret Mis.
Det var en chansning att köpa Mis, så jag visste att Siri har svårt för andra katter.

Tyvärr blev de aldrig bästa kompisar, men de accepterar varandra
och jag tror att de har glädje och sällskap av varandra ändå.
Jag vill tacka er på Huskatten för att ni tog hand om Siri.
Känns otäckt att tänka på hur hon hade haft det annars, att hon kanske inte ens hade levt idag.
Jag har så svårt att förstå hur hennes tidigare familj kunde överge henne.
Siri är den lydigaste, snällaste, gosigaste, klokaste och mest okomplicerade katt jag någonsin träffat.

Hälsningar matte Linda

_____________________________

SMULAN

Hej Huskatten!

Jag vill tacka så hemskt mycket för den tid jag fick vara hos er.
Utan er hjälp hade jag nog antingen frusit eller svultit ihjäl.

Nu har jag det så bra. Matte och Husse är lugna och snälla och kelar mycket
med mig (jag gillar ju det skarpt) men ibland kommer deras barn och
barnabarn och deras katt och då är det inte så roligt längre. Jag gillar
inte barn som bär mig i bakbenen och katter som ska lukta på en. Då kryper
jag in under sängen och väntar ut dom och fräser om någon kommer nära.

När vi är i stan får jag gå ut med sele vilket är ganska kul men man får ju
inte gå vart man vill och göra vad man vill. Matte och Husse tror väl att
jag skall springa i vägen för nå´n bil eller nå´t sånt.
Dom fattar inte hur rädd jag är för bilar.

Nu har dom semester och vi är ute i stugan. Det här är det bästa jag har
varit med om. Dom låter mig vara ute utan sele hela dagarna. Jag följer med
dom på promenader ibland för att se till att de inte råkar ut för något. 
Det enda tråkiga är att jag måste komma in klockan 11.00 på kvällarna. Jag
tror inte dom inser hur bra jag ser och hur mycket kul som finns att göra på
natten också. 

Jag fångar möss och äter framdelen. Resten är lite äckligt så det lämnar
jag. Husse ser faktiskt lite besvärad när han ska skyffla bort resterna.
Matte, hon vill inte ens titta på det. "Det är din katt" säger hon till
husse när det är dags för skyffling. Jag förstår inte varför det inte kan få
ligga kvar på gräsmattan. Myrorna äter ju upp det förr eller senare.
Människor är ganska kräkmagade ibland men själva sitter dom och äter rå sill
och kräftor som jag har hört äter as. Öäch! Dom försökte lura i mig en rå
mört häromdan. Öäch igen! Det var inget för mig. 

Tack än en gång för tiden hos er!
Jag har det så bra här och jag är sååå lycklig!

Jamar från Smulan

 _____________________________

Dixon och Fresia

Hej Huskatten! Katterna Dixon och Fresia, som blivit riktigt stora sen vi hämtade dom hos er den 22 september, frodas och mår bra i sitt nya hem på landet i Gäddeholm utanför Västerås. Fresia har blivit steriliserad och Dixon kastrerad, så nu blir det ingen oönskad tillökning. Vi är så nöjda med våra två katter, jätteglada för att vi fick förmånen att ta hand om två illbattingar som dessa! Dom har så roligt med varann, dom busar och lever ett härligt kattliv.

Dom är aldrig långt ifrån varann, och naturligtvis (!!) sover dom i vår säng om nätterna. På morgonen hjälper dom med liv och lust matte att bädda sängarna. Två blomkrukor och en lampa har fått sätta livet till, men lite får man ju offra! Nu har dom vant sej vid att vara ute fritt, vi har stor tomt och skogen nära och nästan en kilometer till vägen där bilarna far fram, så dom är ganska trygga även utomhus.

Dom har hittat sitt eget krypin antingen under trappan eller uppe på förrådsvinden, där dom kan ta sej in genom ett litet hål i dörren som vi gjort åt dom. Dit går dom om det börjar regna, för naturligtvis gillar dom INTE att bli våta om tassarna. För det mesta så kommer dom när matte visslar på dom, för dom ska vara inomhus om nätterna. Det stryker nämligen både räv och grävling i skogarna....

Dixon var omedelbart en kelig liten herre, medan Fresia var lite mer återhållsam med ömhetsbetygelserna, och hon tyckte INTE om att vara i famnen. Det har förändrats radikalt, men det ska fortfarande vara på HENNES villkor. Då kan hon gosa, kurra och spinna hur mycket som helst, och man kan faktiskt ta upp henne utan att hon slingrar sej som en orm. Dom är otroligt matfriska och absolut inte nosiga på mat.

Dom äter precis allting, igår kväll stiftade dom för första gången bekantskap med glass, och det var tydligen en höjdare! Annars får dom vanlig burkmat och torrfoder och är nöjda med det, även om husse lite då och då förstulet sticker åt dom en godbit från matbordet. Till frukost brukar dom få slicka mattes fil-tallrik, och det är en av dagens höjdpunkter.

Tack Huskatten, för att ni finns till för vanskötta, oönskade och hemlösa katter.
Dixon och Fresia hälsar "MJAU"

Vänliga hälsningar Mona & Jan-Erik Ahlberg
Gäddeholm/Västerås

 _____________________________

Micha

Hej!
Jag ville berätta lite om Micha! Jag hade gått en månad ungefär och funderat på att skaffa ny katt, min förra hade juvertumörer, så jag var tvungen att låta henne "somna in"
Det var väldigt jobbigt jag var så fäst vid henne, jag hade haft henne sedan 1995.
Hon blev 12 år.
Jag letade på lite andra ställen först, men så kom jag på att det fanns något som hette
Föreningen Huskatten i Västerås. Så jag tänkte att jag kan ju kolla, jag fick syn på bilden på Micha och tyckte på en gång att hon var söt! Sedan läste jag om att hon hade levt i ren misär, men hade klarat sej bra trots det!

Jag började gråta när jag läste det och kände att henne vill jag ta hand om och låta henne få det bättre! Jag skrev ett mail till Marita på Huskatten och berättade lite om min andra katt som hade dött, och så frågade jag om Micha fanns kvar och när man i så fall kunde få komma och titta på henne.

Hon svarade ganska snabbt och sa att hon fanns kvar och att man kunde komma och
titta antingen måndag, onsdag eller fredag.

Det gick bra att tinga henne, och på fredag skulle hon hämtas! Jag åkte dit på onsdagen, och
tingade henne, på fredagen hämtade jag henne, så jag har nu haft henne hela helgen hos mej!
Det funkar jättebra! Hon är så mysig och fin! Jag är så tacksam att jag fick kontakt med Huskatten och kunde hjälpa denna underbara lilla kisse!!
Hon trivs här leker, äter sover och sitter mycket i mitt knä.
Tack Huskatten för att ni finns!

Med Vänlig Hälsning Ingalill

 _____________________________

Disa

Disa på Huskatten blev en Disa i Sälen….
En dag av alla såg jag Sune igenom fönstret ja från utsidan av huskatten.
”Det var katten med stort K” - en tigrerad fin herre med höga öron och avkapad svans..
Katten med stort K.. som sagt, på utsidan från utsidan..

Några veckor senare, väl på insidan, stod Hon Där plötsligt.
Hon med stort D.. DISA.. tjejen med jordgloben tecknad på ryggen.. Minns ni henne?
Hon som kom tillbaka p g a allergi i familjen. Nåväl, när hon visade sin talang
på toaletten på huskatten, i handfatet med vattnet som rann ur kranen som
hon så fint fiskade upp på tassen, då var det ju bara så:
Hon skulle ju komma hem till Mig!

Tuff tjej med ”nyfiken i en strut”-inställning men ändå respekt och
klokhet utan dess like. Hon åkte duktigt i bilen UTAN BUR ända till Sälen,
en resa på 4 timmar. Färden började i buren men där var hon inte nöjd
och min känsla för hennes intelligens som jag visste gav svar direkt när hon släpptes ut..
Lugn gick hon runt i bilen och lade sig tillrätta där.
Hon skulle sova resten av vägen-i famnen på föraren.. Underbar syn!!

Nu springer hon här hemma, pratar mest hela tiden.. gör konster och berättar hur
kul hon har det när hon busar i duschen på toaletten eller är ute och spanar i naturen runt stugan.
Hon var aldrig rädd för selet och hon ser så ståtlig ut i sitt svarta halsband..
Hon sitter innan hon får mat och börjar äta på ”varsågod”.. ja, nästan jämt J..
Hon dricker vatten som en hund och det är för att hon är så i gasen hela tiden..
vem blir inte törstig då?? Hon älskar gräs och min gård blir fin här utanför.

Hon går gärna ut en sväng när jag öppnar dörren.. men hon ropar snabbt på mig-
då tar vi långpromenaden i skogen då hon följer mig hela tiden som den hund jag aldrig haft J…
Vi leker jaga och hon får göra sin älsklingsaktivitet - springa fritt och snabbt ta sig upp i de lockande träden!!
Men hela tiden i närheten, då det är där hon trivs bäst - när man är med henne och delar glädjen utomhus!

En prinsessa som fortsatt fick heta Disa, för hon var ju en sådan,
har flyttat in hos mig, i min stuga på fjället.. Hon är känd i mina vänskapskretsar
som katten som är som en hund.. och alla älskar henne.. MEN MEST JAG!!

Tack Huskatten, för denna lilla prinsessa.. som är en riktigt busa varje dag.
Hon har sina favoritsovplatser och väljer själv var hon vill vara.. men hon kommer alltid
och säger god natt med hennes otroliga spinnande innan hon somnar…
för att nästa morgon vakna till en ny busig dag!

Eva-Lena Bratås och Disa

_____________________________

Lucas

Lucas flyttade hem till matte och "storebror" Linus i augusti 2005.
Lillkillen var då nyss 12 veckor fyllda och fick en del konstiga blickar "husets herre" Linus.
Lucas gjorde sig dock snabbt hemmastadd hos oss och verkar trivas väldigt bra sen dess.
Han har hela tiden varit mycket självständig och inte speciellt kontaktsökande,
men sen julen -05 har han blivit allt mer kelig.

Idag kryper han ibland upp i mattes knä av sig själv, och rusar fram och stryker
kring benen så fort matte kommer hem. Lucas är över ett år nu, och har blivit en STOR herre.
Enorma tassar har han och är stor i hela kroppen, han liknar mer ett lodjur än en katt.

Den underbara bumsing förgyller båda mattes och storebrors liv något enormt,
och det är så roligt att se dem ligga ihopkurade tillsammans i fåtöljen.
Tack Huskatten, för att vi fick ta hand om Lucas!

/Matte Madde & storebror Linus

_____________________________

Snurran

Hej på er!

Så här mysigt har jag det nu på min innätade balkong! Det kom en jättesnäll tant o farbror o hjälpte matte att sätta nät på balkongen så att jag kan vara därute o njuta av frisk luft o sol! Fast jag är en utbrytardrottning o rymde två ggr trots nätet! Första gången var det en katt som hade mage att gå neranför MIN balkong! Jag blev oxtokig o klättrade upp o lyckades trassla mig ut o jagade upp den dumma inkräktaren i ett träd!

Matte blev så rädd att jag skulle försvinna o kom ut o försökte få tag på mig. Jag var lite motvillig, men tyckte ändå det var skönt att komma hem till tryggheten så jag lät henne ta mig!
Så sen fick matte klättra o fästa nätet ännu bättre i balkongen ovanför, oj vad hon klagade för ståltråden var vass o det var svårt att komma åt!

Men en sak tänkte hon inte på! Glipan mellan räcket o golvet, hihi, så nästa gång gled jag ner lite elegant där i stället! Men matte var snabbt där igen o tog in mig, suck! Så nu är det tilltäppt överallt o jag har fogat mig... Men kommer det nån dum misse utanför då hoppar jag upp på nätet o ser skräckinjagande ut o då springer dom allt vad dom kan! Ha, jag är traktens skräck!

Livet är rätt skönt ändå...

Puss o kram till er alla på Huskatten, ni fantastiska eldsjälar som gör så mycket nytta!
Snurran

_____________________________

Akira

Hej Huskatten! Nu har jag bott hos min nya matte, Ann, i snart fem år...
Närmare bestämt aug-2001. Jag trivs som fisken... Min matte älskar mig otroligt mycket
(och fattas bara annat), och det är ömsesidigt. Numera finns min dåvarande
syster Nikita, i katthimlen...
Det känns så sorgligt, trots att det hände för snart två år sedan. Vi var bästisar!!!
Men... I slutet av sep-05, fick jag en bror vid namn Topsy.

Jag och matte adopterade honom från Sthlms katthem. Vi kommer så bra överens; daglig pälsvård, äter ur samma matskål, sover tillsammans (med matte), och
busar som bara vi katter kan...
Vi är lika gamla, Topsy och jag, vilket är bra säger matte.
Då kan vi äta samma seniorfoder och orkar busa runt lika mycket utan att den andra blir alltför trött. Så säger matte i alla fall. Man får väl lita på det... Förresten, jag fyllde tolv år den 1/1-06. Då var det stort kattkalas här hemma, må ni tro! Vi bjöd in ett par kattkompisar från sthlm, Lisa och Sluggo, och det blev världens röjarfest!!!

Matte bjöd oss på kokt torsk och färska räkor, mums! Plus att jag fick massor av presenter... När jag ätit och öppnat alla mina presenter, var jag så trött så jag slocknade som ett ljus... Nåväl, jag och Topsy har funderingar på att ev utöka kattfamiljen med en tjej eller kille. Bara hon eller han är i ung. samma ålder som vi.

Puss & kram Akira & Topsy
PS: Jag, Akira Är den tjusiga grå-vita kissen på bilden. Topsy den svart-vita.DS

_____________________________

Naima

Hej Här kommer en bild på Goldie (numera Naima) när hon njuter av min komfortabla säng!

MVH LISA

_____________________________

Simba och Sally

Hej Huskatten! Här skickar jag lite bilder på våra supersöta och snälla kattungar Simba och Sally. De är nu lite mer än sex månader, och vi är så glada att vi har dem hos oss!
De är helt underbara och förgyller verkligen vår vardag. Vi hämtade dem från Huskatten 20 januari, och sedan den dagen har inget varit sig likt! De gosar och myser med oss och hittar på alla möjliga små hyss.

Vi älskar dem mer än något annat! Tack Huskatten för att ni tog hand om våra små sötnosar innan de kom till oss!

Hälsningar Åsa och Rodde

_____________________________

Snurran

Hej alla kattvänner!

Här kommer ett par bilder på mig för att ni ska se hur jag växt o att jag har det bra! Älskar att ligga i famnen på lill-husse eller sitta vid kökskranen o lapa lite vatten eller bara stirra på det rinnande vattnet (var nog fisk i ett tidigare liv!) Tack än en gång för att ni tog hand om mig o hittade ett hem åt mig!

Kram från Snurran!

_____________________________

Målly

Hejsan! Här är jag! Målly heter jag! Matte bytte ut mitt o i Molly mot ett å. Tydligen hade hon spanat in mig ett bra tag innan jag väl fick komma hem till henne och Husse. Där så var det lite läskigt faktiskt. Jag gömde mig under soffan och vägrade att komma fram. Men efter några dagar så vågade jag mig fram och sov till och med i sängen. Den första regeln är ju att bre ut sig så mycket man bara kan så jag hade mer än halva sängen att sova i och mina betjänter fick dela på en pytteliten yta... Inte mer än rätt må jag säga!!!

Bortskämd blev och är jag och jag trivs som fisken i vattnet. Men en dag så försvann Husse och Matte och kom hem med en till pälsboll… Då skulle ni ha sett min svans. Den var tjock som kvast och jag mårrade mitt dovaste mårr! (Matte byter ut o:n till å:n lite hur som helst hon) Jag sprätte, bet, klöste och hade mig men pälsbollen gav sig inte. Det här är din lillasyster sa Matte och höll fram odjuret. Tssss.. Pyttsan!! Här gäller min lag och endast den! Meeeeeeen… Man fick ju ge sig när det visade sig att pälsbollen Milla är en riktigt skön prick som diggar samma prylar som mig. Sova, gosa, mysa, sprätta, sno mat och bita Husse i tårna!! Roligast är det att ha race i sängen tills de tröttnar på oss. Då måste de gå upp och ge oss mat. De säger att katter inte är särskilt smarta som springer efter en vippa men då undrar jag hur dumma människor är egentligen. De fattar väl själva att om de går upp och ger oss mat så får de sova sen. Men neeeeeeeje!! Då får de skylla sig själva helt enkelt!

Vi ha en matskål hemma och båda våra nosar kan tryckas ner i den utan att vi fastnar när vi äter. Vi har också en sån där vattenfontän som vi dricker ur, helst på kupolen, men roligast är det när Husse eller Matte har varit ute i köket och hämtat ett stort glas vatten som de tänker dricka… Haha!! Där gäller det att vara snabb vet ni… Så fort de ställer ner vattenglaset så är det pang på och lapa! Gissa om Matte såg ut som en fågelholk den första gången vi gjorde så…!

Det är härligt med en kompis som man kan leka med men det är lika härligt att få lite tid för mig själv. Mysigast av allt är nog att smyga i sängen på natten, ge Matte en stor blöt puss på näsan och sedan gå några varv på hennes mage. Sen slår man sig ner och gosar i några minuter och sen återvänder jag till min kontorsstol där jag sover vääääldigt gott och väääääldigt länge. Oj vad mycket jag skriver… En sak till bara innan jag slutar för den här gången! Om ni vill ha heta tips på hur man gör sig uppmärksammad så är att springa mellan benen på tvåfotingarna att rekommendera! Då snubblar de och gör roliga gester. En annan rolig sak är att skrika utanför toan och när de väl öppnar dörren så sitter man bara och stirrar på dem!! Haha! Funkar varenda gång! Glöm inte att gosa mycket och var era betjänter trogna och hängivna! Och betjänter! Glöm inte att tala om att ni älskar oss!

Ha det gött allihopa!

Målly (med Milla hängandes i svansen)

_____________________________

Stack som en avlöning....

Det kan enkelt uttrycka det vad som hände första dagen Neko & Filippa kom "hem" De for iväg som ormar efter golvet och letade raskt fram bästa gömstället, som blev längst in i huset under vår säng och så långt in mot väggen det gick. Där låg dom sedan och trycket hela kvällen, men började försiktigt att ta sig fram, men så fort man tittade/rörde på sig så for dom iväg till bästa gömstället igen.

Dag 2 så kom man fram och åt lite - hittade "pottan", men usch va farligt att verkade, för minsta lilla ljud och rörelse, så visp - till gömstället som nu hade blivit under soffan i vardagsrummet, för där kunde ingen komma åt dom ;)

Dag 3 så blev allt som förbytt för nu hade man börjat vant sig med det nya hemmet och alla nya ljud, så det gick fortare än vad vi hade räknat med. Idag är de världens goaste kramisar bägge två och vill inget hellre än att helst sitta i kring oss, på oss och vara där vi är hela tiden. Favoritplats? Filippa gillade verkligen att ligga och sola sig under lampan vid datorn och klätterboplatsen blev utforskad liksom hela huset. Nu var de som kattungar brukar vara - lekfulla, livliga och nyfikna, men framförallt keliga ;) Mysigt med katter!

Ps. Neko Och Filippa hälsar till Föreningen Huskatten som gör ett fantastiskt jobb med oss katter!

_____________________________

Mirma

Hej! här kommer en liten berättelse om en liten katt vid namn Mirma.

För ganska precis ett år sedan (januari 2005) åkte vi till huskatten för att kika om det fanns någon kisse som kunde tänka sig bo hos och våran andra katt, Zamilla.

När vi kom in på Föreningen huskatten satt det redan en kund vid skrivbordet som hade tingat två katter, sorgligt nog även den vi hade siktat in oss på, men den personen hade inte kontanter med sig så hon fick 10 minuter på sig att hämta pengar, men några minuter efter att kunden åkt efter pengarna ringde det i telefonen och tydligen var det just den personen, som skulle hämta pengar, minuten-aoutomaten fungerade inte... så då blev de två katterna lediga igen.

Direkt så tingade vi lilla Ariel,
som sedan fick namnet Mirma, jag tog upp henne i min famn, hon slickade lite på min örsnibb, men somnade sedan. Vi blev störtkära! Någon vecka senare hämtade vi Mirma, hon funderade nog vad som skule hända, men hon gick villigt in i transportburen, hon var redan då nyfiken....

När vi kom hem var det undersökning som gällde, inte en millimeter av lägenheten blev glömd, förutom på de ställena den där läskiga stora grå katten satt... hon bara fräste och lät konstig när Mirma skulle hälsa, men det gick bättre och bättre, efter ungefär en vecka var de väldigt bra vänner..

Mirma är riktigt busig och nyfiken, allt som ligger i en plastpåse måste undersökas, helst rivas sönder, och smakas lite på också... ostbågar och pepparkakor bör hållas utom räckhåll, inne i ett låst skåp helst.

Mirma och matte är ofta ute och går i koppel, det är jättekul och när matte skakar med selet så springer Mirma och ställer sig vid dörren och väntar. Det roligaste som finns just nu är trappen i det nya huset, dit vi flyttat allihopa! Tänk vad kul det är att springa upp och ner och jaga Zammi, gärna mitt i natten... och varför inte ta ett varv in över sängen där matte och husse ligger och försöker sova...

Men Mirma och Zammi är iallafall de mysigaste underbaraste katterna vi kan tänka oss, om nätterna (när de sover) ligger Mirma nästan alltid under täcket och spinner, och bara myser, det är ju så skönt att bli kliad på magen!!!! Som första dagen vi hämtade henne så visar hon fortfarande sin uppskattning genom att "tvätta" oss. Den första december 2005 var vi hos vetrinären och steriliserade Mirma, allt gick fint och efter 12 dagar när matte plockade stygnen så såg allt så fint ut, hon blev en helt annan katt, om än lika go och busig så ändå lugnare i sig själv, inte lika "nervös".

I skrivande stund sitter denna lilla söta prinsessa i en kartong bakom mig och tvättar sig..... kartonger är det bästa som finns! Så gissa vem som hade kul under flytt-tiden.... men nu är alla kartonger upp packade och alla är hemmastadgade, Mirma och Zamilla har ju till och med fått ett "eget" rum!

Ni på huskatten gör ett beundransvärt jobb! Vi är så glada att vi fick ta hand om Mirma!
Med vänliga Hälsningar Elin, Magnus, Mirma och Zamilla - Johansson/Stople

_____________________________

Raisa

Hej.

Jag vill bara berätta lite om min katt som jag köpt från Huskatten.

Jag var på besök på föreningen och skulle bara se om det fanns något kisse som jag skulle kunna tänka mig att ta med mig hem. Det var inte riktigt meningen att hon skulle med på en gång för vi hade inte pengar med oss. När sen Raisa kom emot mig så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag glömmer inte vad Marita sa till mig då.......om det skulle komma någon medans vi hämtade pengar som ville ha Raisa fick dom ta henna så valet var bara att jag satte mig själv som pant, min man fick åka och hämta pengar själv.

Sen fick vi skynda oss att åka till en affär och köpa kattmat så det lilla grynet inte behövde vara hungrig. Raisa är en bestämd dam som gärna går sin egen väg och kommer till oss bara när hon själv är gossugen, hon är en innekatt och mår mycket bra av det. Jag har valt det för jag har hört att det finns grannar här som inte tycker om katter och vill inte riskera att någon gör dom illa plus att det skall visst också finnas lodjur här också. Vi har flyttat till hus och hon har tre våningar att röra sig på så hon har utrymme.

Vi har även skaffat en kompis till Raisa som hon gärna leker med och ibland talar om för att vi leker bara på mina villkor. Disa som Raisas kompis heter fick också en tuff start i livet och var så nära att dö för mig ett antal gånger för att hon vanvårdades hos förra ägaren. Jag såg till att hämta henne tidigare än man ska men har jag väntat så hade hon avlidit. Jag känner stor lycka när jag ser på mina katter som får känna sig trygga och inte behöver lida för att någon tycker vaddå en katt är ju bara en katt. Jag önskar att kissar skulle få mycket högre status så det inte skulle finnas så många katter som lider.

Jag beundrar er som jobbar på Huskatten för ni ser väl så mycket elände som jag själv inte skulle klara av att se. Jag skulle bara bli så hatisk mot människor som gör djur så illa.

Med varma hälsningar
Karin Thunman och Raisas, Disa hälsar också.